Glen Hansard – Didn’t He Ramble

Njutbar att lyssna till i de enkla "laidback" balladerna...

139

GLEN HANSARD
Didn´t He Ramble
2015 – Plateau Records

REC-4Denna mångsysslare och irländska sångare, som slog igenom med bandet The Frames arbetade från början som gatumusikant hemma på Dublins gator men innehar idag status som både skivartist och skådespelare med en Oscars statyett hemma i bokhyllan.

Öppningsspåret på hans andra soloplatta, Grace Beneath The Pines, ger ingen ledtråd alls vad det tar vägen på resten av skivan. Hans torrspröda ensliga röst är njutbar att lyssna till i de enkla ”laidback” balladerna som mer härrör från landsbygden i Texas än
i den irländska naturen. I stunder låter Glen Hansard som Mick Jagger då hans frasering blir oerhört lik när han tar i. Man kan till och med höra något som kunde vara en andra stämma från Jaggers vapendragare Keith Richard. Enda skillnaden här att
det är oerhört tonsäkert hos Hansard.

I mitten av plattan kommer ändå hans irländska ådra fram i magiskt vackra McCormack´s Wall med dess olika stränginstrument varav den härliga fiolen i slutet gör att man vill svepa det sista av malten och ge sig upp på pubens trägolv i en virvlande dans.
I Lowly Deserter hör man att det finns en samhörighet mellan irländsk och amerikansk folkmusik. Inte så konstigt då irländare i i slutet på 1800-talet utvandrade till USA. Här överraskar dock Hansard med härligt grötigt blås. Det bästa dock är att plocka på sig hörlurarna, hitta närmast liggbara yta, sluta ögonen och åka med på resan. Här finns en hel hög med lugna låtar att drömma sig bort med som Wedding Ring, Winning Streak och Stay The Road med Hansard och en akustisk gitarr. Personligen håller jag lite smårockiga Her Mercy som plattans höjdpunkt.

Om du har Spotify i din dator eller smartphone så kan du lyssna på Albumet ovan.